HSB

Fick ett tjockt kuvert från HSB idag.

"Välkommen som HSB-medlem"

Antar att dom har godkänt mig då? Även betala in 500 kr i någon form av insats. Kom även med ett par broschyrer.

Banken som återstår nu då. Känner mig orolig och nervös. Konstant stressad. Det ligger massa hyreslägenheter uppe på vasakronan som skulle passa jättebra, och jag antar ångesten börjar slingra sig in. Det är ett jäkligt stort steg, men känns inte riktigt som jag kan backa nu heller.

Tänk om mina vänner inte orkar hälsa på, tänk om jag blir helt isolerad, tänk om jag inte orkar mig utanför dörren, tänk om jag bara sitter själv och aldrig gör något :/

Allt känns osäkert och ganska skrämmande och jag känner mig liten och ganska ynklig.

Idle

På bo-fronten intet nytt.

Jag känner mig trött och matt i kropp och själ.

Hoppas morgondagen bjuder på goda nyheter från banken.

Tidigarelagt

Wiieee!

Fick mail igår, tillträde verkar bli redan i mitten på maj. Helt underbart! Nu gäller det bara banken. Kommer knäcka min tumme snart så hårt som jag håller den.

Ang. soffan tror jag att jag fallit för grupptrycket :S Jag tycker suuuupermycket om den, men det känns omotiverande när ingen annan gillar den, hmm. Känns som the downsides vinner den här gången.

Edit: Alltså, det är ju inte bara för att folk inte gillar den. Det blev bara ett för stort projekt att ordna och alldeles för motivationssänkande.

När försöka inte räcker

Hittade en soffa igår. Vill ha VILL HA ju.. Precis vad jag tänkt mig till ett pris som är helt överkomligt.

Grillby är långt bort, min bil har inte dragkrok, jag har ingenstans att ställa den. Ja, jag har verkligen verkligen försökt. Kollade upp pris för släp, priser på Shurgard (ouch i plånboken, kommer knappt under 3000 för 2 månader) och försökte verkligen hitta någonstans att göra av den. Är väl kanske inte så konstigt att dom flesta redan har fulla hem. Vill inte utnyttja folk heller direkt.

Just nu känner jag bara en obotlig besvikelse och uppgivenhet. Vill bara gömma mig.

Oviss bekräftan

Fick bekräftat idag att dom mottagit mina handlingar.

"Hej,

Tack för ditt mejl. Vi kommer nu bearbeta ev handlingar du bifogat.
Normalt sett återkopplar vi till dig inom 1-3 arbetsdagar.

Med vänliga hälsningar
SBAB Kundcenter"


Ångest hela helgen igen..

Emailfax

Försökt emaila kopior på kontrakt och lägenhetsbeskrivning till banken. Jäkla fax-maskin-åbäke..

Underskrifter

Ännu en inblick i hur naiv jag är!

Trodde jag skulle lalla in och skriva på ett kontrakt och sen va tillbaka på jobbet. Sån tur jag åkte hem, stämpla ut och sen åkte in till stan för kontraktsskrivning.

Varje SMS under hela dagen satte stopp för hjärtat. Mest ångestfullt var när jag fick "Nytt högsta bud: 1 110 000 kronor..."

VAAAAAAAAAH!?!? NEEEEEJ!!!

"... gällande Årstagatan 45"

Hmm... oj, jaha... en annan budgivning jag inte ens följer... Trodde helt ärligt jag skulle svimma av hjärtattack.


Hur som haver. Kom in till stan, utan att blivit sänkt av ett "Hej Johan här, tyvärr fick jag in ett nytt bud nu på xxx kr"

En timme senare kommer jag ut med en vacker grå pärm med strävt tyg och ett kontrakt på en 43 kvadratmeter stor lägenhet.

Så
Overkligt

"Jaaaaa men FIRA NU DÅ!!!" spammar M.

Nej
Jag vägrar, inte förrän banken betalat lägenheten och jag står med nyckeln i handen.
Först då kan jag fira, inte en sekund innan. Känns som allt som kan gå fel kommer gå fel.

Fick i alla fall lånelöfte och låneansökan godkänd på morgonen av SBAB. Samma lån men med 5000 kr mer i handpenning.

DÖR!

Mäklaren ringde.

Dom andra hade droppat av efter mitt bud.
Jag har högsta budet på lägenheten.

"Kontraktskrivning kl 17, funkar det för dig?"
JA JAAA jag löser det!

"Ta inte ut något i förskott nu. Vi ses ikväll"

Panik

Ångest ångest ångest...
Jag ömsom gnyr i panik, ömsom fnittrar okontrollerat.

Budgivning

Den måste bli min.

Jag har inget val...

Bjöd 850k efter visningen, svaret grep som iskalla fingrar runt min själ. Minsta bud för försäljning utan öppen visning: 900 000 kr, och det hade mina motståndare redan bjudit... Ett äldre par, kanske 50årsåldern. "Compact living? He he....." Nejtack men stick då! Jag älskar ju den!

Mitt lånelöfte ligger på 900k... Jag sitter med SMSet skrivet, med fingret på SEND.

"Jag bjuder 905 000 kronor för lägenheten. Vänligen, A"

Vad kan det skada? 5000 kr kan jag skrapa ihop, ganska mycket kvar på lönen, 400 kr på sparkontot och en ganska bra lön på G.

Jag trycker på send...

"Högsta bud: 905 000 kr" får jag till svar, sen tystnar det.


Jag lägger mig i sängen med andnöd

Jag dör..

Måndagen den 22 Mars 2010...

Var tvungen springa ifrån jobbet vid 15.30, förlåt alla arbetskollegor som va tvungen dra ett lite tyngre lass av min frånvaro.

Mötet med E gick jättebra. Han förstod min situation och en lösning är möjlig. Underbart.

Dödade två timmar på stan, höll på gå sönder på kuppen, ångest, nervositet..

Provtittning

M säger att det är bra titta på lite lägenheter. Det kan vara inspirerande och kul. Jag är rätt intresserad av att se hur stort (litet?) 43 m2 kan upplevas. Så med lite planering gör jag iordning ett besökschema för dagens visningar i Uppsala.

Det hela gick ju si sådär eftersom en snöstorm precis valt att dra in över staden. Hann titta på 3 lägenheter hursom.

M är faktiskt ett stort stöd. Han har själv köpt lägenhet för inte allt för längesen och kan fylla i ganska många av de tomrum av okunskap jag har. Knackar mig i tinningen för att få ner mig på jorden igen, sänka mina krav ett steg och pushar på mig att faktiskt våga ta det extrema klivet ut i luften som det innebär att köpa en bostad för nästan en miljon svenska kronor.

Ångesten för morgondagen är så intensivt påtaglig

Snabba ryck

Där är den...
Shit...

Den är helt fantastisk. Årsta, nu ska vi se. Eniro, mäta avstånd. 800 meter till Gräny Centrum, 700 meter till Årsta Centrum, drygt en kilometer till vänner, knappt tre kilometer till centrum.. 20 min, NEJ fan fel, 8 minuter med buss till centrum. Ååååh TITTA HUR DEN SER UT! Jag är kär.

Lånelöfte dirr, ringde upp SBAB och dom godkände trots den extremt lilla marginalen. Ringer upp E för att prata om pengarna jag har där, för att få ut dom på ett smidigt sätt. Får ett möte uppbokat på måndag eftermiddag.

Sen gör jag det, jag lyfter luren och ringer mäklaren Johan. Han nämner en annan spekulant och utan att jag hinner blinka har jag fått en privatvisning på måndag 18.30

Jag glömmer bort att andas

Att köpa sig ett hem

Någonstans här började jag verkligen allvarligt fundera över om jag skulle ta och köpa mig en lägenhet egentligen. Det finns en del riiiktigt läckra där ute.

Den där hyresrätten på Solskensgatan kommer ändå aldrig bli min, den turen har jag inte... Även om det skulle vara det mest perfekta någonsin. 49kvm, 4500 i månaden och bara 5-10 min från de vänner jag har här.

Hemnet och Bovision blir allt mer frekvent besökta... Nyby kanske. Lite långt borta men med dugliga priser.

Lönelöften tittas över och listar ut att runt 800-900k kan jag nog ha råd med, om månadsavgiften ligger på runt 2000. Allt är fruktansvärt nytt för mig, jag som aldrig någonsin tagit ett lån ens. Bara lånat från mamma.

Hoppfullt?

Mitt ex tillika vän erbjuder sig hjälpa mig söka med sin kötid eftersom han skall köpa egen lägenhet. Hoppet blommar upp, det överger mig sällan helt. Men att pendla mellan förtvivland och naiv hoppfullhet sliter något vansinnigt.

Försöker förtvivlat hålla ihop mitt huvud, jobbet sliter något fruktansvärt, övertid varenda dag och till på köpet denna ångest.

Jag vill inte flytta hem, vill inte vill inte! Jag är inte klar här, jag är inte färdig med den här staden. Det känner jag i själen och hjärtat. Jag vet att Göteborg väntar på mig och kommer vänta tålmodigt på mig till den dagen jag återvänder, må det vara om 1 år eller om 30 år. Jag har ingen brådska.

Jag vet inte om mammas måttliga intresse för min framgång i detta bostadssökande beror på att hon önskar hem mig eller helt enkelt inte orkar engagera sig. Vi har alltid hmm, tvingats är hårt ord, men osagt uppmanats att klara oss själva. Framförallt jag tror jag. Men jag har alltid gått min egen väg och är inte rädd för att kasta mig ut.

Vad säger man, hellre ångra det man gjort än ångra det man aldrig vågade?

Modbestulen

8 dagar i kön... av 600-800 sökande ligger jag 10-20 från sistaplatsen. Hopplösheten brinner i min själ.

Till saken hör att få vet att jag ens ska flytta, jag vet inte om det är skam eller bara en ovilja att höra folks ömkande och oj-ande... kanske en kombination.

Ett fåtal vänner blir invigda och ger mig tips, men de flesta verkar stranda ganska omgående.

Kämpar för att hålla andan uppe men det känns som att alla stigar jag försöker ta hinner jag knappt ett steg in på innan spåren suddas ut och jag famlar.

Paniken kommer väl i att jag måste flytta, jag har inget val och kan inte komma undan.

Sökande

Ganska omgående insåg jag att steg 1 att få en hyresrätt i Uppsala är, well, att vara född i Uppsala och ha haft snälla föräldrar som placerat dig i kö sedan minst 10 år tillbaka. Köerna på de största hyresrättsägarna är, i Uppsala runt 6-11 år. De lite mindre har köer på 3-4 år.

Jag hade en kötid på 1 dag.

En tanke om egen bostad, en bostadsrätt började spira.. men dog ganska omgående. Dyrt ack så dyrt, svårt hitta vettigt och det är svårt att inte bli för petig.

Slutet och Början

Det är här allt börjar. Min väg till ett nytt hem, ett eget hem.

Beskedet slog hårt faktiskt. Jag hade precis kommit hem från besök hos en nära vän i Värmland och kände mig trött och uttömd.

Det kändes lite som nån rev undan mattan och mitt vacklande liv välte helt. Luften gick ur mig och tårarna som ändå lurat bakom ögonen bröt alla fördämningar.

Inte just att beslutet var oväntat eller överraskande, men det kom vid en dålig tidpunkt till en mycket svag själ. Inte det att beslutet sårade mig, jag blev varken arg eller besviken.

Problemet låg i att mitt hem, den punkten i vardagen jag stog ut med, som jag uppskattade. mitt HEM, slets undan. Det där som skall vara en borg, något som kan skydda en från omvärlden och all ondska. Ens hem skall aldrig vara otryggt och som från ingen stans så hade jag plötsligt inget hem.

Jag blev givetvis inte utslängd, utan väldigt milt ombedd att kanske försöka hitta något innan sommaren. Inga onda tankar spillda.

Så, låt jakten börja.